rockprofeten

Segerkänsla

Kategori: Tankar/Profetior

 

Ni vet den där gemenskapen och segerkänslan när laget man håller på vinner? Jag har alltid haft svårt att föreställa mig den eftersom jag är kroniskt ointresserad av sport. Har varit lite avundsjuk på att jag aldrig får uppleva det där.

Men nu förstår jag. I fredags vann "mitt lag". De måste dessutom slagit alla världsrekord med en skadad lagkapten på planen. Fansen grät och skrek, först av oro, sen av lycka. Den kvällen kommer vi minnas. Foo Fighters, Ullevi, 2015.

 

SIDENOTE: Jag lade egentligen ner den här bloggen för flera år sedan och har inte känt mig inspirerad nog att skriva någonting här förrän nu. Jag har under flera års tid arbetat på noveller under namnet Medelheim, dikter under namnet Abstraktelser och låttexter till bandet Domino Majestic och det är inte förrän nu jag börjar känna mig mogen att presentera och visa upp mina alster. 

Om något likande händer mig igen, kommer jag definitivt att skriva några rader i den här musikbloggen. Vilket jag betvivlar.

Nedan kommer en recension av konserten som förändrade min syn på livet.

http://rockprofeten.blogg.se/2015/june/foo-fighters-ullevi-2015-lat-for-lat.html

 

Thomas Medelheim Melin

 

English version: https://therockprophet.wordpress.com/

Foo Fighters. Ullevi. 2015. Låt för låt.

Kategori: Recensioner

Foo Fighters, Ullevi, 2015.
The Broken Leg Concert. 

In english: https://therockprophet.wordpress.com/

++++
Everlong

Bandet kliver på scen till ett dundrande växande intro och börjar med ett extranummer.
En övertänd Dave Grohl studsar runt på scen och lovar att det här kommer bli en lång natt.

 

????
Monkey Wrench

Foo Fighters börjar på 100% och ökar. Dave ökar så pass mycket att han snubblar över scenkanten i andra versen och bryter benet. Bandet fortsätter spela avvaktande och förvirrade… var är sångaren? 

Taylor axlar motvilligt rollen som gruppens frontman efter att Dave förklarat från scenkanten att han måste åka till sjukhuset med de avslutande orden: ”Taylor Hawkins, you better do it man, you better do it!” Taylor säger att de kommer att köra en Foo Fighterslåt och sen några covers eftersom Dave bad dem. ”For Dave!” 

 

☼☼☼
Cold Day In The Sun

Både publiken och bandet skruvar på sig och försöker göra det bästa av situationen. Det är första gången jag sett Pat Smears ständigt närvarande ”jag-älskar-att-spela-gitarr-flin vänt helt upp och ner.

Taylor ger i alla fall allt och levererar en minst sagt bitterljuv men kompetent sång. Hela tiden springer folk från backstage fram och viskar i trummisens öra. 

 

++++
Stay With Me

Taylor ber fansen stanna kvar, det verkar som någonting är på väg att hända. Publiken verkar hoppfulla och en gnista tänds i bandet som drar fram den här Rod Stewart-dängan. Jag hade helt och hållet glömt den här rockklassikern och att jag älskar den. Taylors sång är fantastisk och han kan ta de där höga tonerna i refrängen. Vad mer kan man säga, killen har en fullblodsrockpipa.

 

+++++
Under Pressure

Taylor: ”Okay, guys it sounds like Dave wants to come out and play.” Publiken fullkomligt exploderar och vartenda hår på kroppen ställer sig när en tom stol visar sig på arenamonitorerna under refrängen. Aldrig förr har väl så många blivit så till sig av en tom stol. 

   Taylor sjunger första versen och refrängen (tillsammans med femtio tusen förväntansfulla fans) och så, i andra versen bärs Dave in på bår, sjungandes i falsett, mycket troligt i otrolig smärta men med en beslutsam blick och ett obestridligt leende: Det här kommer att bli en lång natt.

   En gitarrtekniker hänger på honom sin gitarr och showen fortsätter som inget hade hänt. Skillnaden är att Dave sitter ner och att en sjukvårdare sitter med på scenen och håller hans ben i fixerat läge. 

 

+++++
Learn To Fly

Man häpnar. Publiken skrattar och tjuter av glädje. Den här låten har en alldeles speciell plats hos mig eftersom mitt första band spelade den när vi som tonåringar lärde oss att spela, sjunga och vara ett band. Låtens text får en helt ny botten när frontmannen sitter där, kan inte gå, och sjunger om att lära sig att flyga. Faktum är att alla låttexter i resten av showen glimrar i ett helt nytt ljus. 

 

++++
Something From Nothing

Första singeln från nyaste plattan cementerar bilden av att Dave Grohl är en levande rock-legend. Där sitter han med brutet ben och rockar så hårt han bara kan. 

 

+++++
The Pretender

Magiskt. Fullkomligt magiskt. Det ska ju inte gå, men han gör det i alla fall! Under breaket som för oss in till den sista refrängen kan jag inte hjälpa det. Det är så övermäktigt och sagolikt vackert att ögonen tåras. Vi skriker alla med i refrängen ”What if i say I will never surrender”. 

   Texten får för mig en helt ny metafysisk mening som jag inte sett tidigare; det är som att Dave sjunger till högre makt, en arkitekt eller dramatiker som huggit in ödet i sten: Dave skall bryta benet och femtio tusen pers skall gå hem besvikna. Men Dave vägrar finna sig i det och skapar sitt eget öde.

 

++
Miss You

Både bandet och publiken har nu förstått att Dave kan göra det. Han kan fullfölja hela setet. Medan Dave får benet gipsat backstage plockar bandet fram en passande Stones-cover. Lite behövlig pausmusik, publiken måste hinna vända sig mot varandra och förklara att de är med om något historiskt.  

 

+++
Tie Your Mother Down

”We’re your wedding band now”, skojar Taylor och drar igång ännu en Queen-cover. 

 

+++
School’s out

Kungen bärs ut till sin tron igen och hyllar sommaren med en tung version av Alice Coopers gamla hit. 

 

++++
Congregation

The show must go on. Ännu en låt från nyaste plattan, oerhört kompetent framfört och fansen andas ut. Dave är på scen, benet i hårt gips, sommaren är räddad. 

 

+++++
Walk

Som sagt, texterna får en helt ny innebörd när han sitter där med gipsat ben. Dave skrattar åt ödets ironi eftersom han bokstavligen kommer att behöva lära sig gå igen. 

 

❤❤❤❤❤
My Hero

Tror du inte på fan att karljäveln är uppe och går, redan på nästa låt? Med hjälp av kryckor och stöd av sina gitarrister tar han sig ut till den smala lilla scenen i publikhavet och sjunger en akustisk version av My Hero och dedikerar den till sjukvårdaren som höll i hans ben på scenen. Vi i publiken förstår att sjukvårdare är hjältar men har bara ögon för vår egen superhjälte. ”There goes my hero, watch him as he goes.”

 

+++++
Times Like These

Chris Shiflett på akustisk gitarr, Dave på sång och kryckor. Allsången är ett faktum. Efteråt ber han publiken att ha lite tålamod, eftersom det kommer ta honom ett tag att gå tillbaka till den stora scenen.

 

+++++
All My Life

Dave börjar låten med orden: ”If I could dance, I would dance to this”.

För ett ögonblick glömmer jag nästan bort att han spelar med brutet ben. Det är så bra. Det är så hårt. Arenamonitorerna blixtrar rött, scenshowen är mästerlig, publiken i extas och Dave skriker ut ett mantra som från och med det ögonblicket är mitt livs ledord: ”Hey, don’t let it go to waste”. 

 

++++
These Days

Dave improviserar fram en ny första vers: 

One of these days you’ll brake your leg
in front of a fucking swedish stadium
One of these days you’ll play
your favorite show
you’ve ever fucking played
in your whole fucking life.

 

++
Outside

Jag har inte nämnt någonting om ljudet, det dånar något förskräckligt för ståplatspubliken. Basen och kaggen är på tok för hög i volym och varje kaggeslag får bröstkorgen och adamsäpplet att vibrera. Det är inte helt lätt att tillfredställa alla hörn av en arena med plats för över femtio tusen personer, förutom all bas är ljudet bra. Den här basdrivna midtempo-rocken blir en grötig parantes. 

 

+++
Breakout

Tillägnad de gamla fansen. Här minns jag speciellt att jag verkligen blir snurrig och lätt illamående när Taylor börjar stampa baskaggen i introt. Frekvenserna går genom märg och ben. Är det en rock-konsert så är det. 

 

❤❤❤❤❤
Big Me

Dave håller ett brandtal för fansen. Han är tacksam, berörd och ska precis framföra en balladversion av denna kärleksförklaring. ”You could have said: fuck this I wanna go home. But you stayed here tonight” och en tår rullar ner för kinden och han får kämpa för att hålla tillbaka gråten. ”Thank you…” klämmer han tillslut fram. Låten skrev han till sin dåvarande fru och fungerar lika bra som en kärleksförklaring till fansen. Vi stannar, Dave. Vi stannar. 

 

+++
Enough Space

Mellansnacket höjer upp låten eftersom den skrevs inför bandets första spelning i Sverige för tjugo år sedan. ”Listen up Sweden. Cause I wrote this for you.” Dave Grohlar i falsett genom refrängerna och publiken är med på noterna. 

 

++(+)
Generator

Skön radiorock som inte berör allt för mycket. Och tur är väl det. Vi behöver hämta andan i denna berg- och dalbana av känslor.

 

++++
Let There Be Rock

Nu ska vi spela en riktig rockcover säger Dave. Pat kommer fram och rycker Dave i ärmen och påminner honom om vilka covers de redan spelat. ”Jag vet vilka låtar ni spelat, jag hörde er ju när jag fick benet omplåstrat backstage! Ni spelade fan inte den här.”

Ingen inräkning. Bandet bara exploderar på scen och drar fram ett AC/DC-nummer värdigt djävulen själv. 

 

+++
This Is A Call

Låten som startade allt. Bandet har kommit en lång väg sedan 1995 när de betraktades som Dave Grohls sidoprojekt och light-version av Nirvana. 

 

+++++
Best Of You

Dave tackar publiken. De har stannat kvar och sett en man som precis framfört en rockkonsert med brutet ben. Med sina allra sista krafter skriker han ut sången och än en gång lyckas låttexten beröra mig till tårar. Det går inte att värja sig mot textrader som dessa:

 

”I was too weak to give in, too strong to lose”

 

”Has someone taken your faith? Its real, the pain you feel”

 

”Were you born to resist or be abused? I swear I'll never give in I refuse”

 

”Is someone getting the best, the best, the best, the best of you?”

 

Publikens sång ekar över stadion när bandet vinkar farväl och Dave lämnar scenen för att föras till sjukhus. Den här kvällen kommer han aldrig att glömma. Inte vi heller. Vi lämnar Ullevi med en känsla av respekt, glädje och ren och skär inspiration.