rockprofeten

The Brothers Bright.
Idag fick jag reda på att en musiker som jag uppskattar var med om en svår bilolycka i somras. Billy Wilkerson och hans färdkamrat krockade med en rattfull person som nästan höll på att beröva dem livet. Wilkerson låg i koma i en vecka medans hans färdkamrat fortfarande gör det. Billy är på bättringsvägen men är väldigt medtagen efter olyckan och har fått hjärnskador av något slag. Jag såg ett klipp med honom på deras hemsida där han pratar om att skriva musik och sjunga igen. Hans låtskrivarkollega Nicholas Kirk skriver om detta på hemsidan för filmbolaget Whitestone Motion Pictures som dom jobbat mycket för.

The Brothers Bright - http://www.whitestonemotionpictures.com/the-brothers-bright/
En artikel - http://flagpole.com/news/2012/mar/14/billy-wilkerson/

Tänk dig att du har en talang och helt plötsligt är med om en olycka och får hjärnskador. När du vaknar upp har du en längtan och ett minne av din talang men du har inte talangen i sig kvar. Hemska tanke. Som tur var kan Wilkerson både kunna sjunga och skriva musik för han hjälpte till att skriva låten "Around The Bend" till projektet "Jack and The Dustbowl". Och sjöng den. Med en slang och ett hål i halsen (!). Han har en operationer och återhämtning kvar att göra och jag hoppas att de kommer fortsätta att göra grymma och inspirerande låtar och att de lever och har hälsan. 

De har nu släppt de musikalsiska verken som de gjort genom åren för Whitestone som ett album och det finns på Spotify. Lyssna på det, väldigt bra musik speciellt Blood On My Name och Awake O'Sleeper.

Jag kände att jag ville stötta dem och Billys återhämtande så jag köpte albumet på iTunes. Väldigt underskaddade musiker som förtjänar mer uppmärksamhet. 
http://itunes.apple.com/us/album/a-song-treasury/id496250899

Everything is a Remix Part 4 from Kirby Ferguson on Vimeo.

Musik. En industri? Det har länge sagts att musikindustrin är ett sjunkande skepp. Visst låter det otäckt och verkligen inte något man vill vara med om... men så har vi det där ordet... industrin.

Jag orkar inte med diskussionen om piratkopiering längre. Jag ger mig, med glädje. Musik, film och kultur är underhållning och inspiration för alla som skruttar runt på det här jordklotet och knegar, sliter ihop till brödfödan eller bara chillar lite i chesterfield-fotöljen. I mina öron är musik numera public doman. Varför ska jag, någon fet skivbolagsdirektör eller producent tjäna multum på att jag delar med mig av några låtar som jag och mina kompisar knåpat ihop? Musik är så mycket mer än att bara sälja en skiva. Det har varit lite väl stort fokus på försäljning de senaste 60 åren tycker jag.

I ett tidigare inlägg förra våren jämförde jag musik med pasta. Om ingen köper pasta/musik så kommer det tillslut inte finnas pasta att köpa i butiken! The end of spaghetti-och-köttfärssås-lördagar! Men nu är det ju faktiskt så att "pasta" har börjat växa fritt överallt som ogräs. Alla kan äta sig mätta för det är bara att plocka. Det här med skivförsäljning är ändå inte en naturlig form för musiken. Innan industrialiseringen så gick musikerna runt och spelade eller kanske var så duktiga att de var med i någon stor orkester och fick betalt. Eller så var de kompositörer som drevs av kallet att bidra med något fint eller underhållande eller viktigt budskap till mänskligheten.

Så uppfanns grammofonskivan och cd-skivan och helt plötsligt var vi musiker bara så bra som vår senaste singel. Musik började mätas i pengar. Billboard-listor. En ständig jakt på intäkter till skivbolagen och producenterna. Är det här en hit? Är det här en hit? Vi måste tilltala den stora massan för att tjäna massor med pengar. Låt musiken tala bara! Stora feta royalties till upphovsmännen som bara kunde sitta hemma i soffan och få pengar för att deras låt spelas på radion. Det är ett rätt sjukt upplägg ändå. Eller hur? Tänk dig att en bilmekaniker lyckas laga en bil en enda gång och sedan får han pengar varje gång någon annan lagar samma fel, resten av hans liv.

Men hur skall musiker försörja sig då? Genom att åka runt och spela och sälja något viktigare än en liten plastskiva såklart. Upplevelser! Känsla! Äkthet! Jag har ju även en kärlek för det visuella så tavlor, affischer eller kanske magasin är något som borde följa med om nu någon väljer att stötta en artist ekonomiskt genom att köpa en produkt. The Ark sista platta släpptes ju tillsammans med ett magazin. Jag tror till och med de smet undan nån slags musikalbumskatt eftersom de sålde den som ett magasin med tillhörande skiva (och inte tvärt om).

Piratkopierare och fildelare runt om i världen. Jag har tidigare sett er som snyltare på andra hårt arbetande människors verk och oroat mig för att ni ska göra musiker fattiga. Och värst av allt: jag har varit rädd att det skulle göra musikerna mindre drivna att föra musiken frammåt och utveckla den och komma på nya musikstilar, låtar och genrer eftersom det inte längre finns lika stor profit i skivförsäljningen. Well, ladda hem hur mycket ni vill. Jag hade fel.

Äkta musiker drivs inte av pengar, de drivs av äventyrslusta, uppfinningsrikedom och nyfikenhet. Musiken kommer alltid rulla frammåt och vi har klivit in i en gyllene era där fler och fler har möjlighet att göra fantastiska saker. Fler människor är duktiga musiker nu än någonsin tidigare och de som lyckas sticka ut så mycket (eller vara sin genre så trogen) att de skiljer sig från mängden är sannerligen fantastiska konstnärer.

Musiken har möjlighet (och måste) nu mer än någonsin vara mer än bara en skiva med ljud. Allt för många har koncentrerat sig på att sälja, sälja, sälja skivor. Vill du tjäna pengar måste du göra nåt mer! Musiken måste ha mer hjärta än plånbok och musikerna måste ha mer hjärna för att överhuvudtaget få en bankbok. Det öppnar upp för en ny värld av idéer och upplevelser kring musiken... och "industrin".

Stort tack, pirater! Ni lyckades sänka skivbranschskeppet som vi musiker var slavar på. Dags att kavla upp skortärmarna och visa att musiker kan mer än sälja skivor och stå på en scen då och då. Cause now... it's showtime!