rockprofeten

Ni vet den där gemenskapen och segerkänslan när laget man håller på vinner? Jag har alltid haft svårt att föreställa mig den eftersom jag är kroniskt ointresserad av sport. Har varit lite avundsjuk på att jag aldrig får uppleva det där.

Men nu förstår jag. I fredags vann "mitt lag". De måste dessutom slagit alla världsrekord med en skadad lagkapten på planen. Fansen grät och skrek, först av oro, sen av lycka. Den kvällen kommer vi minnas. Foo Fighters, Ullevi, 2015.

SIDENOTE: Jag lade egentligen ner den här bloggen för flera år sedan och har inte känt mig inspirerad nog att skriva någonting här förrän nu. Jag har under flera års tid arbetat på noveller under namnet Medelheim, dikter under namnet Abstraktelser och låttexter till bandet Domino Majestic och det är inte förrän nu jag börjar känna mig mogen att presentera och visa upp mina alster. 

Om något likande händer mig igen, kommer jag definitivt att skriva några rader i den här musikbloggen. Vilket jag betvivlar.

Nedan kommer en recension av konserten som förändrade min syn på livet.

http://rockprofeten.blogg.se/2015/june/foo-fighters-ullevi-2015-lat-for-lat.html

Thomas Medelheim Melin

English version: https://therockprophet.wordpress.com/

The Brothers Bright.
Idag fick jag reda på att en musiker som jag uppskattar var med om en svår bilolycka i somras. Billy Wilkerson och hans färdkamrat krockade med en rattfull person som nästan höll på att beröva dem livet. Wilkerson låg i koma i en vecka medans hans färdkamrat fortfarande gör det. Billy är på bättringsvägen men är väldigt medtagen efter olyckan och har fått hjärnskador av något slag. Jag såg ett klipp med honom på deras hemsida där han pratar om att skriva musik och sjunga igen. Hans låtskrivarkollega Nicholas Kirk skriver om detta på hemsidan för filmbolaget Whitestone Motion Pictures som dom jobbat mycket för.

The Brothers Bright - http://www.whitestonemotionpictures.com/the-brothers-bright/
En artikel - http://flagpole.com/news/2012/mar/14/billy-wilkerson/

Tänk dig att du har en talang och helt plötsligt är med om en olycka och får hjärnskador. När du vaknar upp har du en längtan och ett minne av din talang men du har inte talangen i sig kvar. Hemska tanke. Som tur var kan Wilkerson både kunna sjunga och skriva musik för han hjälpte till att skriva låten "Around The Bend" till projektet "Jack and The Dustbowl". Och sjöng den. Med en slang och ett hål i halsen (!). Han har en operationer och återhämtning kvar att göra och jag hoppas att de kommer fortsätta att göra grymma och inspirerande låtar och att de lever och har hälsan. 

De har nu släppt de musikalsiska verken som de gjort genom åren för Whitestone som ett album och det finns på Spotify. Lyssna på det, väldigt bra musik speciellt Blood On My Name och Awake O'Sleeper.

Jag kände att jag ville stötta dem och Billys återhämtande så jag köpte albumet på iTunes. Väldigt underskaddade musiker som förtjänar mer uppmärksamhet. 
http://itunes.apple.com/us/album/a-song-treasury/id496250899

Everything is a Remix Part 4 from Kirby Ferguson on Vimeo.

Musik. En industri? Det har länge sagts att musikindustrin är ett sjunkande skepp. Visst låter det otäckt och verkligen inte något man vill vara med om... men så har vi det där ordet... industrin.

Jag orkar inte med diskussionen om piratkopiering längre. Jag ger mig, med glädje. Musik, film och kultur är underhållning och inspiration för alla som skruttar runt på det här jordklotet och knegar, sliter ihop till brödfödan eller bara chillar lite i chesterfield-fotöljen. I mina öron är musik numera public doman. Varför ska jag, någon fet skivbolagsdirektör eller producent tjäna multum på att jag delar med mig av några låtar som jag och mina kompisar knåpat ihop? Musik är så mycket mer än att bara sälja en skiva. Det har varit lite väl stort fokus på försäljning de senaste 60 åren tycker jag.

I ett tidigare inlägg förra våren jämförde jag musik med pasta. Om ingen köper pasta/musik så kommer det tillslut inte finnas pasta att köpa i butiken! The end of spaghetti-och-köttfärssås-lördagar! Men nu är det ju faktiskt så att "pasta" har börjat växa fritt överallt som ogräs. Alla kan äta sig mätta för det är bara att plocka. Det här med skivförsäljning är ändå inte en naturlig form för musiken. Innan industrialiseringen så gick musikerna runt och spelade eller kanske var så duktiga att de var med i någon stor orkester och fick betalt. Eller så var de kompositörer som drevs av kallet att bidra med något fint eller underhållande eller viktigt budskap till mänskligheten.

Så uppfanns grammofonskivan och cd-skivan och helt plötsligt var vi musiker bara så bra som vår senaste singel. Musik började mätas i pengar. Billboard-listor. En ständig jakt på intäkter till skivbolagen och producenterna. Är det här en hit? Är det här en hit? Vi måste tilltala den stora massan för att tjäna massor med pengar. Låt musiken tala bara! Stora feta royalties till upphovsmännen som bara kunde sitta hemma i soffan och få pengar för att deras låt spelas på radion. Det är ett rätt sjukt upplägg ändå. Eller hur? Tänk dig att en bilmekaniker lyckas laga en bil en enda gång och sedan får han pengar varje gång någon annan lagar samma fel, resten av hans liv.

Men hur skall musiker försörja sig då? Genom att åka runt och spela och sälja något viktigare än en liten plastskiva såklart. Upplevelser! Känsla! Äkthet! Jag har ju även en kärlek för det visuella så tavlor, affischer eller kanske magasin är något som borde följa med om nu någon väljer att stötta en artist ekonomiskt genom att köpa en produkt. The Ark sista platta släpptes ju tillsammans med ett magazin. Jag tror till och med de smet undan nån slags musikalbumskatt eftersom de sålde den som ett magasin med tillhörande skiva (och inte tvärt om).

Piratkopierare och fildelare runt om i världen. Jag har tidigare sett er som snyltare på andra hårt arbetande människors verk och oroat mig för att ni ska göra musiker fattiga. Och värst av allt: jag har varit rädd att det skulle göra musikerna mindre drivna att föra musiken frammåt och utveckla den och komma på nya musikstilar, låtar och genrer eftersom det inte längre finns lika stor profit i skivförsäljningen. Well, ladda hem hur mycket ni vill. Jag hade fel.

Äkta musiker drivs inte av pengar, de drivs av äventyrslusta, uppfinningsrikedom och nyfikenhet. Musiken kommer alltid rulla frammåt och vi har klivit in i en gyllene era där fler och fler har möjlighet att göra fantastiska saker. Fler människor är duktiga musiker nu än någonsin tidigare och de som lyckas sticka ut så mycket (eller vara sin genre så trogen) att de skiljer sig från mängden är sannerligen fantastiska konstnärer.

Musiken har möjlighet (och måste) nu mer än någonsin vara mer än bara en skiva med ljud. Allt för många har koncentrerat sig på att sälja, sälja, sälja skivor. Vill du tjäna pengar måste du göra nåt mer! Musiken måste ha mer hjärta än plånbok och musikerna måste ha mer hjärna för att överhuvudtaget få en bankbok. Det öppnar upp för en ny värld av idéer och upplevelser kring musiken... och "industrin".

Stort tack, pirater! Ni lyckades sänka skivbranschskeppet som vi musiker var slavar på. Dags att kavla upp skortärmarna och visa att musiker kan mer än sälja skivor och stå på en scen då och då. Cause now... it's showtime!

Hultsfredsfestivalen skulle anordnas för 25:e gången förra året. Vilket jubileum! Den lilla orten med de stora artisterna. Folk som vallfärdar från hela landet för att umgås, ha kul och lyssna på musik. Men det blev inställt. För få sålda biljetter. Samma sak med Festivalen Fjongstock ute i Stöde. Ingen bryr sig, ingen orkar åka, ingen orkar uppleva musik. Fjongstock har inte anordnas sen 2009.

Jag älskar musik. Jag lyssnar på musik, jag spelar musik och jag kallar mig själv musiker. Jag spelar i ett band och jag skriver också egna låtar och det gör jag för att det är så himla roligt. Men det är få förunnat att kunna försörja sig på sin musik. Jag pratar om våra artister, musiker, konstnärer.

Musik är en stor del av människans språk. Så stor att vissa människor kan försörja sig på att spela för andra. Precis som en kock kan laga mat åt andra. Musiken kommer tystna om musiker inte längre kan försörja sig precis som kockens stekpanna kommer att svalna om alla slutar äta ute.

Piratkopiering och fildelning har länge varit en het potatis. Jag har alltid varit starkt emot och är av den uppfattningen att om någon säljer en produkt, så är det fel att någon annan kopierar den och ger bort den gratis.

Varför kan vi då se en negativ trend i musikindustrin? Färre går på festivaler, ingen köper skivor. De kanske tar musiken för givet.

Tänk om våra musiker helt skulle sluta spela. Vad vore världen utan musik? Tänk er eran favortfilm eller serie helt utan musik. Eller tänk er ett bröllop utan bröllopsmars.

Vi är alla uppväxta med uppfattningen att: Musik, det är något man blir rik och berömd av.

Det är något man blir snuskigt rik och berömd av. Det är först på 1930 – 40 – 50 som man lyckas paketera och massproducera musik. Innan dess, reste musiker runt, visade upp sig, eller blev kanske anlitade att spela någonstans. Det gör dom nu också, och det kanske de borde koncentrera sig på.

Varför ska jag köpa en skiva 150 spänn när jag kan få musiken gratis på internet?

• Kanske vill du stödja någon som gör nåt bra?

• Ok, köp inte skivorna då. Men kom på spelningarna, det lär du inte ångra. Artisterna tränar som sjutton bara för att vara duktiga på scenen och underhålla dig.

Det här rör inte mig. De artister jag lyssnar på är redan rika, de klarar sig nog!

- Det handlar egentligen om att visa ett intresse för hela musikindustrin. Om alla slutar äta pasta, så kommer du inte hitta pasta i butiken.

Musikerna får anpassa sig till tiderna, teknologin finns, musik ska vara gratis!

• Och där får jag böja mig, och hålla med. Det har nu blivit så, musik är gratis för den som vill.

  Både vi som lyssnar och vi som spelar måste anpassa oss till den verklighet vi lever i. Både lyssnarna och musikerna måste anpassa sig.

Om det värdefulla nu är gratis

så är det ovärderliga fortfarande ovärderligt.

Så gå på konserter, festivaler och UPPLEV musiken. Och för all del, köp en T-shirt som minne om du tyckte det var bra. Stöd de artister du tycker om. Beröm dem, köp deras skivor... om du vill!

Men livet handlar inte om vad du ägt, utan vad du upplevt.