rockprofeten

KoЯn - The Path of Totality

Kategori: Förutspådda Recensioner

Jag har lyssnat igenom Korns smakprov på nya albumet som kommer 6:e December.⁣

Om förra plattan (Korn III - Remember Who You Are, 2010) var en oldschool-hyllning till de första plattorna så är The Path of Totality ett muterat dubstepmonster med delar av soundet från förrförra albumet (Untitled, 2007) och singeln Haze som var inspirerad av Ubisofts spel med samma namn.

Det är många kockar bakom den här soppan, dubstep/electro house artisten Skrillex och 12th PlanetExcisionDatsik, Downlink, Kill the Noise, Noisia, och Feed Me har varit med och bidragit.




Det är mycket mer elektroniskt än förrut och stundtals låter det väldigt mycket Skrillex och dubstepinfluencerna är påtagliga. Det är som sångaren Jonathan Davis satt upp ett finger i luften och känt efter åt vilket håll musikvinden går och frågat sig: vad lyssnar kidsen på idag? Dubstepen är ofta mörk och udda med underliga takter så jag förstår att Korn trivs i det forumet. Davis säger i en intervju att när han hörde dubstep tänkte han att det verkligen skulle passa bra ihop med Korns musik. http://www.roadrunnerrecords.com/blabbermouth.net/news.aspx?mode=Article&newsitemID=165884

Första singeln (Narcisistic Cannibal) doftar starkt av dubstep med mörk syntheserad bas toppat med Korns kraftfulla refränger. Det är mest på verserna man ens kan urskijla Fieldys slamrande bas och de metalmanglande gitarrer som tidigare förde bandets låtar framåt.

Ända sedan gitarristen Head hoppade av 2005 har bandet varit förvirrat och letat i olika riktingar för att fortsätta utan honom. Inte blev det lättare när trummisen David också slutade. På de senaste albumen har de utnyttjat den förvirringen till fullo och gjort intressanta experiment och hen hel del grymma, mystiska mörka låtar.

The Path of Totality tolkar jag som ett experiment med ny teknik och nya influencer. Och viktigast av allt ny publicitet och nya marker. Det är ett sätt för Korn att spela med samtiden istället för att nöta på med sitt gamla sound. Grabbarna (snart gubbarna) i Korn har alltid tittat sig omkring i musikvärlden och försökt nästla in sina mörka kusliga visioner i den. I början av 2000-talet och Nu-metalvågen samarbetade de med rappare och nu är det dubstep och dance-musik som gäller. Det finns säkert en hel del nya dubstepfans att värva in i Korn-clanen och tvärt om.

Rockprofeten säger:
Det elektroniska soundet kommer locka till sig ett otal remixare MP3J:s och mash-uppare. Tänk så många remixer och remixalbum det kommer släppas på det här albumet. Dance-versioner, dubstepremixer, electrohouseremixer, kanske till och med arga metalheads spelar in egna coverversioner med det gamla soundet i sina hemmastudios.

Betyg: 2,5
Jo, jag kan faktiskt betygsätta hela skivan innan jag lyssnat på den. Varför? För jag är ett oralkel som kan se in i framtiden. Eller så är det bara för att vilken idiot som helst kan räkna ut formeln. KoRn + Dubstep + other noises = Money. Och det är inget fel med det! Det är inget fult att tjäna pengar och vilja göra ett avtryck i samtiden det är snarare en bragd. Samtidigt som jag förstår att de vill göra något nytt kan jag inte låta bli att längta tillbaka till 90-talets våldsamma råhet.

Det finns tre sorters människor, de som får saker att hända, de som ser saker hända och de som undrar vad som hände. Jonathan Davis är en entreprenör, han ser hur världen förändras, spelar med i den och tolkar den på sitt sätt.

Själv undrar jag vad som hände.

Var är ledet med arga gamla metalfans och hur länge måste jag stå där?

Kommentarer


Kommentera inlägget här: